11.10.2007
Dagligvaruhandelns regionala struktur
i huvudstadsregionen under åren 1997–2003. I undersökningen granskas den hierarkiska strukturen i dagligvaruhandelns centra i huvudstadsregionen och den regionala tillgången på dagligvaror i förhållande till försäljning och köpkraft under åren 1997–2003.
SAMMANDRAGDagligvaruhandelns regionala struktur i huvudstadsregionen under åren 1997–2003
Paavo Saarinen
Huvudstadsregionen kallas ofta Finlands enda metropol. Den har många centra och där bor nästan en miljon invånare i ett för finländska omständigheter relativt litet område. I undersökningen granskas den hierarkiska strukturen i dagligvaruhandelns centra i huvudstadsregionen och den regionala tillgången på dagligvaror i förhållande till försäljning och köpkraft under åren 1997–2003.
År 2003 var de viktigaste områdescentra för dagligvaruhandeln i huvudstadsregionen enligt postområde: Helsingfors centrum, Kyrkoby–Veromäki, Östra centrum–Marudd, Mattby, Myrbacka, Dickursby, Södra Alberga, Hagalund, Stensvik och Malm.
Områden där dagligvaruförsäljningen och köpkraften var i balans var enligt postområden: Berghäll, Vallgård, Alphyddan, Hallonnäs, Staffansslätten, Mellungsby, Södra Nordsjö, Gårdsbacka, Finno, Esbo centrum västra och Björkby–Havukoski. Dagligvaruförsäljningen i balanserade områden utgjorde 14 procent av dagligvaruförsäljningen i hela huvudstadsregio-nen.
Mellan åren 1997 och 2003 har det inte skett någon förändring i hur dagligvaruhandelns för-säljning fördelas mellan attraktiva områden och mellan områden där handeln håller på att förlora sin köpkraft. Av huvudstadsregionens dagligvaruförsäljning var 36,5 procent koncentrerad till områden som håller på att förlora sin köpkraft, medan 63,5 procent av dagligvarorna såldes i attraktiva områden. År 2003 fanns 70,3 procent av hushållens köpkraft i huvudstads-regionen i områden där dagligvaruhandeln håller på att förlora sin köpkraft och 29,7 procent i områden med handelscentra. Hushållens köpkraft och dagligvaruförsäljningen koncentreras alltså i olika områden. Enligt undersökningens områdesindelning utgjorde köpkraftsförskjutningen till attraktiva områden en tredjedel av hela dagligvaruhandeln i huvudstadsregionen. Under observationsperioden 1997–2003 har köpkraftens förskjutning från områden som förlorar köpkraft till områden med affärscentra inte ökat inom dagligvaruhandeln.
Antalet snabbköp och deras andel av huvudstadsregionens dagligvaruhandel har ökat en aning och försäljningseffektiviteten har förbättrats. Också minskningen av antalet medelstora affärer (400 –1 000 m2) verkar vara nära sin kulmen. Dagligvaruaffärer på under tusen kvm svarade för 51 procent av försäljningen i Helsingfors år 2003. I Esbo var den motsvarande siffran 32 och i Vanda 30. Snabbköpens relativa andel av dagligvaruförsäljningen var i Helsingfors 34 procent, i Esbo 17 och i Vanda 19. Närbutikkedjornas konkurrens, fusioner och verksamhetsutveckling har förnyat kedjorna och hållit dem konkurrenskraftiga. Ändringen av affärstidslagen och tillåtandet av söndagsöppet för affärer på 400 kvm har bidragit till att närbutikerna har fått stöd och att de har kunnat bibehålla sin konkurrenskraft. Att tillåta söndagsöppet för affärer på 400 kvm var befogat.
Handeln håller på att utveckla nya centra och förnya gamla genom att förena shopping, fritid och underhållning. Dagligvaruaffärerna har en betydande roll som ankarföretag i köpcentra. Köpcentra har blivit viktiga placeringsobjekt.
Konsumentens livssituation och boendeform avgör vilka handelstjänster han eller hon kan använda. Tillgängligheten till handelns tjänster inger allt större farhågor. Överföring av handelns distributionskostnader till kunderna är ett problem för konsumenten och även för samhället och miljön. Åldringarnas tillgång till tjänster blir sämre när handeln koncentreras, vilket kommer att orsaka tilläggskostnader för kommunerna.
Dagligvaruhandelns regionala struktur i huvudstadsregionen under åren 1997–2003. Saarinen P, Konsumentforskningscentralens arbetsrapporter 103/2007 (på finska).
