Strukturförändringar i dagligvaruhandeln
i Finlands centrala tätortsregioner 1995–2003. I undersökningen granskades strukturförändringar inom dagligvaruhandeln på 13 centrala tätortsregioner åren 1995–2003.
Undersökningen ger en täckande bild av strukturförändringarna inom dagligvaruhandeln i tätortsregionerna, för år 2003 låg 43 % av Finlands dagligvarubutiker inom undersökningsområdet, 53 % av Finlands dagligvaror såldes där och 54 % av befolkningen bodde där. Undersökningen grundar sig på A.C. Nielsen Finland Oy:s uppgifter över försäljningsställena i deras butiksregister samt Statistikcentralens befolkningsuppgifter.
Enligt undersökningen har antalet butiker fortsatt att minska, enheternas storlek att öka och försäljningseffekten att förbättras åren 1995-2003. Minskningen av antalet butiker och expansionen av enheterna har dock blivit långsammare och skillnaderna i försäljningseffekten mellan de olika butikstyperna allt mindre under undersökningsperioden.
Ju större tätortsregion det är frågan om, desto fler invånare per butik och därmed är försäljningseffekten oftast även bättre. Den största av tätortsregionerna, Helsingforsregionen, hade flest invånare per butik och den bästa försäljningseffekten år 2003. I små tätortsregioner såldes mer dagligvaror per invånare än i medelstora och stora tätortsregioner. Hypermarknadernas marknadsandel är också störst i små tätortsregioner, i många regioner över 40 %. I undersökningsregionerna S:t Michel, Imatra och Kouvola, som räknas till de små tätortsregionerna och som lider av befolkningsminskning, ökade försäljningen av dagligvaror per invånare mest åren 1995–2003. Det är uppenbart att dagligvaruförsäljningen ökar i dessa regioner p.g.a. det höga antalet fritidsgäster och ryska shoppingturister.
År 2001 trädde lagen om minuthandelns och frisersalongernas öppettider i kraft (1297/2000). Enligt lagen kan dagligvarubutiker vars försäljningsyta är högst 400 m2 hålla öppet även på söndagar året om. Lagens målsättning är att förbättra dagligvarubutikernas lönsamhet och konkurrenssituation i förhållande till stora butiker samt kiosker och bensinstationsbutiker. Enligt undersökningen har lagen haft önskad effekt i stora (försäljningsyta 200–399 m2) och små (försäljningsyta 100-199 m2) dagligvarubutiker i tätortsregioner av alla storlekar. Under granskningsperiodens första hälft, åren 1995–1999, minskade antalet stora och små dagligvarubutiker men under periodens andra hälft, åren 1999–2003 ökade antalet stora dagligvarubutiker och minskningen av antalet små dagligvarubutiker blev långsammare. Dessutom ökade försäljningseffekten för stora och små dagligvarubutiker samt försäljningen av dagligvaror per år mer under undersökningsperiodens andra hälft än under den första hälften. Däremot accelererade minskningen av små stormarknader (försäljningsyta 400–999 m2) mot slutet av undersökningsperioden.
Antalet hypermarknader och stora stormarknader och deras marknadsandel har ökat kontinuerligt under hela undersökningsperioden. När man år 1995 sålde 45 % av dagligvarorna via dessa, var andelen år 2003 redan 60 %. Enligt undersökningen polariserades dagligvaruhandeln. Förlorarna var de små stormarknaderna, som hade svårt att konkurrera med sitt sortiment mot de stora stormarkaderna och med sina öppettider mot butikerna med högst 400 m2 försäljningsyta.
Strukturförändringar i dagligvaruhandeln i Finlands centrala tätortsregioner 1995–2003. Katri Koistinen, Tiina Vesala. Konsumentforskningscentralen, publikationer 6:2006.
